Jukka Korkeila
THE SOUL HAS NO GENDER
16.10.21 – 07.11.21

Under de senaste åren har jag målat porträtt av min partner Markus Karger och hans alter ego Frau Kraft, och av Demokratiska Folkrepubliken Koreas högste ledare Kim Yong-un. Porträtten kan delas in i två kategorier: de privata och de offentliga. Målningarna av scenfiguren Frau Kraft representerar den privata delen. Frau Kraft är en vanlig landsortskvinna från Oberhessen i Tyskland som kämpar med sitt liv och sin frigörelse. Frau Kraft och Markus är mina speglar där allt som händer i mitt dagliga liv reflekteras.

Målningarna av Kim Jong-un tillhör den offentliga delen av mitt arbete. Den mediala bilden av Kim Jong-un återger ett slags fantasi eller simulation snarare än någon faktisk sanning. Det nordkoreanska propagandamaskineriet porträtterar Kim Jong-un som en modern solkung. Avbildningarna påminner mest om gamla bilder av Josef Stalin. Under vår tid har media skapat en bild av en man som inte existerar på riktigt, som vi varken har sett eller kommer att få se. I mina målningar är Kim Jong-un ett slags marionett, en ledare som lider av sin egen mänsklighet. Han kan vara sårbar, till och med ledsen. I målningen ”Why Do I Get a Hard-on, When I See a Blackhole?” tittar den högste ledaren på ett svart hål som absorberar all materia och från vilket inte ens ljus kan undfly. Vid det svarta hålet står vi inför ett hot om fara vilket kan öppna för spännande tankar om maktspel och möjligheten till totalförstörelse. Det falliska kärnvapnet, den maximala överdriften, jämförs med det svarta hålets natur och dess oåterkalleliga uppslukande av all materia in i sig självt. Kim Jong-uns yttersta mål är att fortsätta som diktator i Nordkorea ända tills han dör i stillhet som en gammal man i sin egen säng. Allt är inriktat på detta, och i denna plan ingår även kärnvapen. Hans kärnvapen är en flirt med den totala förstörelsen, vilket ofrånkomligen leder vidare till idén om självförstörelse.

I mina verk och utställningar kolliderar det offentliga med det privata. Ekon från det förflutna och det framtida resonerar tillsammans i nuet. Jag ser mina verk som biprodukter av livet självt; porträtten blir alltid delvis självporträtt och innehåller alla en reflektion över mig själv. I mitt måleri har jag fångat, eller utforskat, mitt eget motsägelsefulla jag. Uppöppnandet av en andlig och religiös dimension har möjliggjort en ny inre harmoni och ordning i mitt arbete, vilket på ett ytligt plan inneburit färre olika bildmotiv, men också en glädjefull närvaro. Innehållsmässigt manifesteras andligheten som reflektioner över kärlek, liv och död, ljus och mörker – ämnen som alla tillhör livscykeln. Titeln på utställningen, ”THE SOUL HAS NO GENDER”, talar om dessa reflektioner, eller en sida av min personlighet.

Inför denna utställning kommer jag att göra målningar direkt på galleriets väggar och bygga installationer på plats. Övriga målningar är från åren 2016–2019. Det kommer även att finnas verk från corona-åren 2020-21, varav de flesta målades i byn Ortenberg under den tyska nedstängningen.

Från fönstret i min ateljé kan jag se den medeltida stadsmuren som omsluter mig, symboliskt och bokstavligen, precis som den gjorde före corona-tiden. Pandemin har inte förändrat mina ateljérutiner: Jag går fortfarande till min ateljé ensam, jag träffar ingen på vägen dit, jag arbetar och återvänder hem ensam. Min tillvaro i ateljén påminner om en enda stor nedstängning som har pågått i årtionden och fortsätter att pågå. Men i själva verket är den ett slags frivillig karantän som håller mig avskild från andra människor, åtminstone tillfälligt. Detta självvalda frihetsberövande är av en funktionell natur som gör det möjligt för mig att bli en människa för andra människor. Det sociala kitt som krävs för att leva skapas i ateljén. Till Galleri Thomassen kan ni nu komma för att beskåda resultaten av min frivilliga isolering. Välkommen! Welcome! Herzlich Willkommen! Sydämellisesti tervetuloa! Tere tulemast! Velkommen!

Jukka Korkeila.